Idag fyller jag systemet!
Bjuder på denna ;)
Im back, babes!
Heej mina kära läsare! I söndags natt lämnade jag underbara Mallorca och kom tillbaka till ett betydligt gråare och kallare Sverige. Kändes dock skönt att få komma hem, hade nog fått nog utav Magaluf. Mest utav allt saknade jag min säng!
Som sagt så började vi resan i Malaga, där vi var i ca 10 dagar, sedan fortsatte vi till Magaluf, Mallorca. Tanken va att vi skulle jobba där, (vilket vi gjorde som shotgirls) men blev ersatta efter 4 dagar pga att vi låg hemma med feber i 2 dagar. Urselt! Istället så levde vi livet om nätterna och drack goa drinkar, solade på stränderna (de dagar vi orkade ta oss upp) ;) , hyrde en fyrhjuling som vi "råkade" köra lite olagligt, som t.ex på motorvägar som höll hastigheten 80-100km/h när vår maxfart var 50 km/h .. haha. Vi träffade massor av roligt folk från olika delar av världen och fick nya vänner. Vår lägenhet var inte direkt den bästa, men orka klaga! :)
Det blir för mycket att skriva om allt vi gjort, så är det något ni undrar, fråga!
PUSS!
Ett otroligt år senare
Bjuder på lite bilder från denna helt amazing dagen:
Till vänster
Mitten
Nr 7 ifrån vänster
...
Let me hold you
For the last time
It's the last chance to feel again
But you broke me
Now I can't feel anything
You can't play on broken strings
You can't feel anything
That your heart don't want to feel
Varför?
Kärlek, hur fan gör man?
Frågan är; hur kul skulle det egentligen vara ifall alla var likadana? Vi måste våga tycka om oss som vi är. De
Det är värt varenda sekund!
Min resa bestod utav lycka, gemenskap, nöjen, skratt, kärlek, utflykter, nya vänner, festande, sena nätter och varma sommardagar, men även utav gråt, svek och slit. Trots de tre sista sakerna så ångrar jag ingenting och jag skulle hur lätt som helst kunna göra om det. Till er som funderar på att ta er ut i världen men inte vågar, säger jag bara: GÖR DET! Det kommer att ge er så mycket erfarenhet och ni kommer att lära er saker som ni annars aldrig skulle göra. Hade jag inte gjort det så hade jag säkerligen spenderat en större del utav mitt liv med att fundera på hur det hade varit om jag gjort det, och vad jag skulle kunna ha gått miste om. Jag tycker att man ska passa på att vidga sina vyer innan det är försent.
Jag är nu 19 år, och åkte dit i juni förra året ganska så direkt efter min student, då jag var 18. Jag funderar faktiskt på att åka någon annanstans i sommar och leva livet innan det är
Ex; hon till höger med vit klänning på kortet längst ner till höger.
Tillbaka på ruta ett.
Att vara människa är inte det lättaste. Ibland önskar jag att det fanns en knapp programerad på oss där vi kunde välja att stänga av våra känslor, eller att det fanns ett lyckopiller som verkligen fungerade. Men istället fylls våra liv med problem, ångest, spruckna hjärtan och krossade drömmar. Jag brukar se måndagar som en dag att börja om på, en dag att lämna de gamla problemen bakom sig och försöka på nytt, men idag har jag väldigt svårt för att se framåt. Jag är medveten om att detta inlägg är lite väl personligt och kanske flummigt, men jag känner bara att jag måste få skriva av mig, även om jag med ord inte nämner precis vad det är som har hänt.
Det känns som om att saker och ting har en förmåga att upprepa sig, speciellt de saker man hade hoppats på att inte behöva uppleva igen. Jag hatar att känna mig vilsen och sårad. Är det så mycket begärt att få känns sig lycklig under en längre tid? Det värsta är att jag inte fått en förklaring, vilket gör det svårt att få ett avslut. Det enda jag begär (läs; men inte det enda jag vill) är att få ett avslut, så att jag kan gå vidare och försöka acceptera att jag inte är hon med stort H.
Ta ett steg framåt eller bakåt?
Är det värt att chansa och öppna sig, då livet inte har några garantier?
